by David Recce (spursfan_ace on Flickr)

Nästan alltid när vi talar om politik ur ett historiskt perspektiv så talas det om ledarens roll i att forma politiken. Det kan vara diktatorer, det kan vara demokratiskt valda ledare. Det kan vara oppositionsledaren eller kanske ledaren för en viss organisation som har lyckats påverka en sakfråga eller några beslutsfattare i en avgörande riktning. Lite oavsett hur vi förhåller oss till fenomenet så är det ofta ledare som ges äran för en förändrat riktning i politiken eller i samhället i övrigt. Nu, efter – det inte särskilt dramatiska – valet 2010 verkar det som om svensk politik står inför flera ledarbyten som kan komma att påverka den riktning som svensk politik kommer ta framöver.

I Riksdagen sitter nu 8 politiska parti. Av dessa så är det garanterat två partier som kommer att få nya partiledare, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Mona Sahlin var kontroversiell och i vissa fall hånad under hela valrörelsen och hennes avgång har inte direkt kommit som en överraskning för någon. Däremot är det fortfarande öppet race avseende vem som ska efterträda henne. Ska (S) ta ett steg åt vänster, ett steg åt höger eller kommer det att vara en medlare som kan föra partiets enklaver samman? När det gäller (MP) avgår Maria Wetterstrand och Peter Eriksson då de enligt stadgarna inte får sitta kvar längre än 9 år.  Gustav Fridolin verkar vara en given efterträdare till Peter Eriksson och kan förhoppningsvis bidra med mer karisma till den manliga delen av språkrörsdoun, däremot har språkrören i (MP) inte lika mycket intern makt som i andra partier, så om vi får se någon drastisk förändring i politik och retorik återstår att se. Även Lars Ohly verkar hänga löst inför kongressen 2012 och Vänsterpartiet kan behöva någon som på ett bättre sätt kan aktualisera (V)s politik.

På högerkanten verkar det inte ske lika mycket förändringar. Maud Olofsson kommer att sitta kvar som ledare för Centerpartiet ytterligare ett tag, även om partiet verkar genomgå vissa reformer angående hur de ska genomföra sin politik efter det inte speciellt lyckade valresultatet. Däremot har det varit en hel del diskussion om Göran Hägglund kommer att klara sig kvar på partiledarposten i Kristdemokraterna efter ett dåligt val och flertalet opinionsundersökningar under 4%-spärren. Vissa vill hävda att Hägglund är mer populär än hans parti, men andra verkar hävda att han inte lyckas förmedla dem kristdemokratiska politiken tillräckligt väl, något jag visserligen är böjd att hålla med om. Reinfeldt och Björklund sitter ohotat kvar. Likså gör Jimmy Åkesson.

Utanför Riksdagen hände visserligen inte mycket i valet senast, men i EU-valet 2009 fick Piratpartiet drömsiffror och Feministiskt Initiativ är alltid med i mediabruset under valrörelsen. Vid årsskiftet avgick Rick Falkvinge som partiledare för (PP) och ersattes av Anna Troberg. Det är ett välkommet byte som förhoppningsvis leder till en humanare retorik och en lugnare samtalston, alltså lite av det jag efterfrågade när jag lämnade Piratpartiet i höstas. Gudrun Schyman har sedan tidigare sagt att hon tänker avgå som talesperson för  (F!) och för snart en vecka sen avled Stina Sundberg, den andra talespersonen och en av grundarna till (F!). Schyman kommer att efterlämna ett stort hål på den mediala, medan Sundberg nog snarare kommer lämna ett tomrum internt. Det blir intressant att se vad de två utmanarna kommer att prestera fram till 2014. Den tredje utmanaren, Liberaldemokraterna, har ännu inte stabiliserats så att man kan tala om några ledarförändringar, därför lämnar jag dem utanför.

En annan politisk kraft är LO, Landsorganisation. LO har länge varit starka pådrivare av den socialdemokratiska agendan och även om de kanske tappat lite i betydelse senaste åren, inte minst på grund av den borgerliga majoriteten, så är det en viktig politisk händelse att Wanja Lundby-Wedin avgår efter 12 år som LO-bas nästa år. Hon är den första LO-bas som inte kommer från en av industriförbunden utan har i stället sin grund i den kommunala sektorn.

Som ung politiskt intresserad vill jag även snabbt titta på de politiska ungdomsförbunden. Till vänster står det redan klart att Ida Gabrielsson avgår som ordförande för Ung Vänster, Maria Ferm och Jakop Dalunde avgår som språkrör för Grön Ungdom. Jytte Guteland sitter visserligen kvar som ordförande i SSU (fel, se uppdatering nedan) (hon är den äldsta förbundsordföranden för något av de politiska ungdomsförbunden, trots att SSU “vill ha ett nytt ungt ledarskap” för (S)) men hon har nämnts som möjlig, om än inte så trolig, ny partiledare för (S).

Niklas Wykman avgick redan i höstas som ordförande för Moderata Ungdomsförbundet och ersattes av Erik Bengtzboe. Ryktesvis verkar Bengtzboe vara en mer lojal följare av den politik (M) för än vad Wykman var, men det blir likväl intressant att se vilka steg MUF nu kommer ta. Magnus Andersson kommer lämna posten som ordförande i CUF och det finns redan väldigt intressanta liberala kandidater för den posten. Med tanke på att jag blev väldigt fascinerad av CUFs kampanj under valrörelsen så kommer jag att följa utvecklingen där så mycket jag kan. Charlie Weimers lämnar sin post i KDU, och även vice ordförande Ebba Busch har bestämt sig för att göra samma sak. Det verkar som om enbart Adam Cwejman i LUF sitter kvar inom Alliansens ungdomsförbund.

För SDU, Sverigedemokratisk Ungdom, har ju förbundsordföranden William Petzäll hamnat i blåsväder. Det är fortfarande oklart om han kommer att sitta kvar som ordförande eller om det blir vice ordförande Gustav Kasselstrand som får ta över tills vidare.

Ung Pirats ordförande Stefan Flod kommer också att avgå till våren. Ersättaren är ännu inte fastställd och det finns flera olika kandidater som kan ta förbundet i olika riktningar. Frågan är om Ung Pirat kommer att satsa på aktivism eller intern stabilitet fram till 2014.

Detta var en, kanske inte så, kort genomgång av ledarskapen inom svensk politik framöver. Tänk gärna över hur debatten förändras de närmaste åren, och vilken effekt alla dessa byten kan få.

***Uppdatering***: Det verkar som att SSU nu på morgonen skickat ut pressmeddelande om att Jytte Guteland faktiskt kommer att avgå i augusti. Således är det enbart Adam Cwejman (och kanske William Petzäll) som sitter kvar som ordförande bland de politiska ungdomsförbunden.  Tack Anders för tipset.