Liberty av Alasis

För att täcka över skrivtorkan plockar jag fram en text som jag skrev 2009. Det var min ansökan till Stureakademin som jag hade nöjet att få delta i under förra året. Nya kullen har nyligen påbörjat sin utbildning, och nästa ansökning är inte förrän i november. Jag råder dock alla med intresse för de liberala idéerna att söka. För de med ett mer socialdemokratiskt perspektiv finns även Wigforsakademin.

 

Frihet kontra trygghet i svensk politik.

Francis Fukuyama beskrev i The End of History and the Last Man ideologiernas död. De liberala tankarna har i vår samhälle anammats av alla politiska läger i någon utsträckning. Det är helt enkelt så att andra ideologiska inriktningar som står i direkt konflikt med de liberala tankarna inte längre har någon plats i världen. Med den ganska simpla beskrivningen skulle man kunna hävda att liberalismens betydelse är fundamental, men inte behöver debatteras då där inte finns någon konflikt. Men Fukuyamas tes har tappat lite av sin relevans. Framför allt om man ser till det faktum att liberalismen visst har problem och hot som måste övervinnas. Jag anser att ett av liberalismens absolut största utmaningar är att politiker gladeligen kallar sig liberaler, men likväl väljer att inskränka individers frihet, mot löften om ökad trygghet och ökat skydd mot hemskheter.

För individers frihet är hotad! Inte minst gäller det den personliga sfären, den personliga integriteten. FRA-lagen som ska avlyssna kabeltrafik in och ut ur Sverige, IPRED som ska tillåta privata aktörer att hitta fildelare, Datalagringsdirektivet där information om mobil- och datatrafik ska sparas i upp till sex månader, Telekompaketet där bredbandsoperatörer ska ansvara för att trafik över deras nätverk är laglig och där de ska stänga av användare som inte följer de bestämmelserna, ACTA där tullar bland annat ska söka igenom digitala förvaringsmedier efter upphovsrättsskyddat material, IPRED2 där fildelning ska kunna innebära fängelsestraff – Ja, listan kan göras lite för lång för medborgarnas bästa.

För att djupare definiera vilken sorts frihet jag talar om vill jag göra en distinktion mellan olika friheter. Isaiah Berlin delar in friheten i positiv och negativ frihet. Den negativa friheten är frånvaron av begränsningar i individens handlande och tankar. Detta kopplas indirekt till den positiva friheten, alltså möjligheten att göra sina egna val, förverkliga sig själv och ha kontroll över sitt eget liv. Berlin menar att den positiva friheten har varit lättare för stater att kompromissa. Men jag skulle mena att den nya utvecklingen med övervakning och datalagring inskränker på båda friheterna. Den kritiska faktorn som påverkar både den positiva och negativa friheten är självcensuren. Hur då? Ett exempel: Förra året gjordes en undersökning i Tyskland där man hittade att vanliga medborgare inte längre vågade ringa sina psykologer och relationsrådgivare på grund av rädslan för att informationen om samtalet skulle komma att sparas i enlighet med datalagringsdirektivet. Samma sak riskerar att hända i Sverige. Kan man verkligen försvara ett så pass förändrat beteende, uppenbarligen orsakat av en inbyggd osäkerhet gentemot den svenska staten?

Vi gillar inte att man öppnar och granskar vår post, även om detta sker i datoriserad form med digitala söksträngar. Vi tycker inte om att staten registrerar, lagrar eller vill ha tillgång till information om våra individuella egenheter eller våra rörelser såväl i den fysiska som i den elektroniska världen. Vi uppskattar inte att de etablerade gränserna för friheten inskränks, oavsett om det sker med hänvisning till järtecken i skyn eller våra soldaters säkerhet utomlands.”

Så skrev Thomas Gür i slutet av juni 2009 på ledarsidan i Svenska Dagbladet om just friheter och tryggheter i svensk politik idag. Utgångspunkten i ledaren, precis som i denna essä, är att det borgerliga blocket numera sätter större fokus på att vara trovärdiga i trygghetsfrågor än att värna om de friheter som de tidigare kämpat för. Men trygghet är väl också bra? Självklart är det bra med trygghet också. Men som Gür konstaterar går trygghet ut över friheterna när de ska implementeras. Det tyska datalagringsdirektivet är ett perfekt exempel på Gürs resonemang. Man ger medborgarna trygghet och skydd gentemot de terrorister och kriminella man försöker fånga, men man gör det genom att inskränka grundläggande friheter och istället avlyssna befolkningen.

Men det är kanske dags att återknyta detta till svensk politik och hur liberalismen hotas i vårt land idag. Jag kommer att använda mig av Folkpartiet som politiskt exempel, främst på grund av att de fortfarande klassar sig som det främsta liberala alternativet i svensk politik idag. På hemsidan ger man en bakgrund med ”liberalismens rötter” där en av huvudsatserna är arbetet för individens rättigheter. De listar liberala landvinningar så som yttrandefrihet, lika rösträtt för alla och tryckfrihetsförordningen. Under ”Nya utmaningar” i kategorin Liberalism nämns ordet frihet endast en gång. När de nämner sina liberalistiska landvinningar i den kategorin finns bara rösträtten med, inget värnande om yttrandefrihet, tryckfrihet eller några andra friheter som liberalismen vanligtvis borde kämpa för. Vad hände egentligen? Var tog kampen för friheten vägen? Den har helt enkelt stagnerat. Man tar friheterna för givet. Nu är det bara att lägga till lite tryggheter för att göra allt riktigt bra.

Men! Det är inte så lätt som politikerna i dag verkar tro. Benjamin Franklin sa 1775 att They who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.” Fler lagar om trygghet föder oro. Mer oro skapar behovet av fler inskränkande lagar. Man tappar således både den ursprungliga friheten, men samtidigt försvinner illusionen av trygghet då samhället fortsätter tro på ett hot som möjligtvis är motiverat.

Som Piratpartist [sic] kopplar jag ofta fildelningsproblematiken till huruvida man ska få inskränka individers frihet för att stärka privata intressen. Den trygghet som man nu försöker vinna valen på används även i den problematiken, kreatörers försörjningstrygghet gentemot den fildelande och småkriminella massan. John Stuart Mill skriver i Om friheten att där individuella friheten korsar ekonomiska frihetens väg kan det ibland uppstå problem, så som huruvida det ska finnas offentlig kontroll för att förebygga förfalskning (eller i detta fallet, kopiering); ”Sådana frågor tangerar problemet om den individuella friheten endast såtillvida som det alltid under i övrigt lika betingelser är bättre att låta människor sköta sig själva än att tvinga dem”.

Men det är ändå kampen mot övervakningssamhället som är viktigast för mig. Jag är allvarligt oroad för att den lagstiftning som införts och den som är på väg kan komma att hindra människor i vårat samhälle att må bättre och, i slutändan, att kunna tänka och tycka vad de vill. Där följer jag en gammal idétradition med tänkare som Locke, Hobbes, Franklin, Jefferson, Mill, Berlin, Rawls, Nozick och många fler. Liberalismen har inte vunnit och är inte ohotad. Därför måste den frihetliga kampen återuppväckas. Vår frihet måste återerövras. Det är liberalismens stora problem idag.